Jag har velat skriva det här nästan hela dagen men det har varit för jobbigt att börja och det känns som att jag har tappat orden. Egentligen är jag inte ens säker på vad det är jag vill skriva ner, jag vet bara att jag vill, att jag åtminstone måste försöka.

Jag har tänkt en del, på mig och på hur jag mår och beter mig, och det känns som att det här är det enklaste sättet att få ut det, få det nerskrivet.
Det känns inte som att jag får ut något av bup, nej, egentligen kan jag väl inte döma ut det efter såpass få besök men jag vet inte, det känns inte riktigt rätt och känns inte som att hon förstår mig helt, jag trivdes bättre på um. Men eftersom jag bara har en bokad tid kvar så ger jag bup ett försök till, vet ju inte vad hon där har för planer för mig efter det besöket heller.
Jag tror jag vill "börja om" med mitt liv och med mig på något sätt, men jag vet inte hur eller när, och jag vet inte om det är bäst att göra det på egen hand eller förska få hjälp med det. Med hjälp så syftar jag mest på den person som är den bästa som jag någonsin haft i mitt liv och som jag förhoppningsvis fortfarande har för jag är inte så säker på det längre. Det är jobbigt och det gör ont att tänka på hur det blivit mellan oss och jag är medveten om att det allra mesta är mitt fel, och jag hatar mig själv för det.
Och eftersom bup inte verkar funka, och jag inte ens vet om jag mår dåligt på riktigt, så tänkte jag att kanske bara behöver lära mig att hantera mina känslor och hur jag mår, inte reagera så som jag brukar. Det kommer vara svårt men det är nog något som vore bra.

Jag vet att den här texten är obegriplig och inte uttryckt så som jag egentligen uttrycker mig (det stör mig men jag orkar inte börja om med den). 
Egentligen vill jag nog bara säga att jag tror jag vill förändra mig och hur saker är. Jag lovar inte att kämpa för att bli "frisk"/må bra men jag tror jag är redo för att lära mig hantera mina känslor och hur jag beter mig på grund av dom. 
Och vem vet, imorgon kanske jag känner något helt annat, men då får jag påminna mig om det jag har att förlora och kanske blir det lite lättare att fortsätta. 
Och jag vet att jag är dålig på att ta tag i saker och göra sånt jag bestämt mig för, men kanske går det. 
Och kanske behöver jag en paus medans jag reder ut saker, eller så behöver jag någon bredvid mig, jag vet faktiskt inte själv vad jag behöver eller vad jag ska göra, men det löser sig. Det måste.

Jag hoppas att Du läser det här och ser att jag försöker, trots att orken är låg, och att jag faktiskt vill förändra något. Jag vill inte förlora dig helt och hållet och om det här är enda sättet så måste jag nog försöka.