Det har snart gått en månad sedan jag bloggade sist så kände att det kanske var dags även om ingen läser det jag skriver.

   Att säga att ingenting har hänt sen sist vore att ljuga, men inte mycket av det känns värt att ta upp. Eller egentligen är det kanske värt att ta upp eftersom det är "viktiga" saker, men jag vet inte. Kan åtminstone börja med att berätta att jag köpt ett par fina skor och ett par svarta vanliga byxor (äntligen). Har även rensat i min garderob, mer än jag trodde åkte ut. Okej, nej, jag vet inte, det här är inte intressant och allt det där skedde under dom senaste fyra dagarna.
   Vill väll egentligen bara skriva av mig, få berätta sådant som hänt för någon och för tillfället har jag ingen så det får bli såhär nu. Annars då? Jag har fått medicin utskrivet, två sorter, är dock livrädd för att ta dom men bestämde mig för att ge det ett försök åtminstone och än så länge lever jag även om jag fortfarande är rädd. Det verkar även som att saker i skolan kommer att kunna lösa sig lite, med det muntliga åtminstone, har fortfarande äckligt mycket att göra färdigt/börja med. Vi får se vad som händer. 
   Tänker inte skriva mer än såhär nu eftersom det bara kommer bli långt och meningslöst och uh. Men förhoppningsvis dröjer det inte en månad innan jag skriver något här igen.
   Godnatt ~

[gammal bild, ny redigering]

 

Vet inte riktigt vad som händer eller hur jag mår för tillfället. Trodde att det började bli bättre men idag är, och har, allt varit mycket sämre än vanligt. Det har varit stora känslostormar och jag hänger inte riktigt med som jag borde. Började dagen med ett besök hos bup och min psykolog innan skolan. Det kändes jobbigt med en tid precis innan jag skulle till skolan men tänkte att det kanske skulle kännas skönt på något sätt, det gjorde det inte. Eller så gjorde det det, jag vet faktiskt inte.
   Tiden som spenderades i skolan var mest bara dålig. Hamnade till slut gråtandes på en toalett och ville bara gå hem och lägga mig under täcket och försvinna. Men så blev det inte, var bara att torka tårarna och gå ut igen. Mår fortfarande inte alls bra och vill mest bara lägga mig ner och stirra upp i taket. 

Behövde bara skriva av mig lite, inget spännande eller poetiskt skrivet, bara känslor. För att gå till något annat så funderar jag på att låsa bloggen igen, men vi får se hur det blir med det.

Mina dagar flyter förbi nästan obemärkt, helt plötsligt har ännu en vecka passerat och jag minns knappt hur den började. Spenderar tid på lektioner utan att få någonting gjort och stressen får mig att gå sönder, men jag kan inte göra något, är nästintill handlingsförlamad. Andas in, andas ut.
Lyssnar på prat om försvarmekanismer under en lektion med psykologi, frön planteras och växer till stora träd. Är jag verkligen sådär? Andas in, andas ut. 
Undviker lektioner och ljuger för att komma undan ångesten, prestationsångesten och stressen. Vad gör jag? Varför kan jag inte bara ta tag i saker istället för att fly? Andas in, andas ut.
Får inte tillräckligt med luft och det blir tungt, jag kan inte andas och vet inte hur länge jag orkar hålla ut men jag vet att jag måste andas in och andas ut för annars rasar allt.

Andas in och andas ut, orkar jag så orkar du.

Jag har velat skriva det här nästan hela dagen men det har varit för jobbigt att börja och det känns som att jag har tappat orden. Egentligen är jag inte ens säker på vad det är jag vill skriva ner, jag vet bara att jag vill, att jag åtminstone måste försöka.

Jag har tänkt en del, på mig och på hur jag mår och beter mig, och det känns som att det här är det enklaste sättet att få ut det, få det nerskrivet.
Det känns inte som att jag får ut något av bup, nej, egentligen kan jag väl inte döma ut det efter såpass få besök men jag vet inte, det känns inte riktigt rätt och känns inte som att hon förstår mig helt, jag trivdes bättre på um. Men eftersom jag bara har en bokad tid kvar så ger jag bup ett försök till, vet ju inte vad hon där har för planer för mig efter det besöket heller.
Jag tror jag vill "börja om" med mitt liv och med mig på något sätt, men jag vet inte hur eller när, och jag vet inte om det är bäst att göra det på egen hand eller förska få hjälp med det. Med hjälp så syftar jag mest på den person som är den bästa som jag någonsin haft i mitt liv och som jag förhoppningsvis fortfarande har för jag är inte så säker på det längre. Det är jobbigt och det gör ont att tänka på hur det blivit mellan oss och jag är medveten om att det allra mesta är mitt fel, och jag hatar mig själv för det.
Och eftersom bup inte verkar funka, och jag inte ens vet om jag mår dåligt på riktigt, så tänkte jag att kanske bara behöver lära mig att hantera mina känslor och hur jag mår, inte reagera så som jag brukar. Det kommer vara svårt men det är nog något som vore bra.

Jag vet att den här texten är obegriplig och inte uttryckt så som jag egentligen uttrycker mig (det stör mig men jag orkar inte börja om med den). 
Egentligen vill jag nog bara säga att jag tror jag vill förändra mig och hur saker är. Jag lovar inte att kämpa för att bli "frisk"/må bra men jag tror jag är redo för att lära mig hantera mina känslor och hur jag beter mig på grund av dom. 
Och vem vet, imorgon kanske jag känner något helt annat, men då får jag påminna mig om det jag har att förlora och kanske blir det lite lättare att fortsätta. 
Och jag vet att jag är dålig på att ta tag i saker och göra sånt jag bestämt mig för, men kanske går det. 
Och kanske behöver jag en paus medans jag reder ut saker, eller så behöver jag någon bredvid mig, jag vet faktiskt inte själv vad jag behöver eller vad jag ska göra, men det löser sig. Det måste.

Jag hoppas att Du läser det här och ser att jag försöker, trots att orken är låg, och att jag faktiskt vill förändra något. Jag vill inte förlora dig helt och hållet och om det här är enda sättet så måste jag nog försöka.

Kanske blir bättre på det någon gång. Måste kanske bli bättre på livet först.

Lite så är det, och lite till. 
Kanske ska ta bort bloggen, använder den ändå inte, och använder jag den så skriver jag bara fula och dåliga och meningslösa saker som ingen läser. 
Jag vill inte. Jag orkar inte.

Jag vill skriva, skriva och berätta men mår så värdelöst att jag inte får ut ett enda ord kring det som gör ont. Det går liksom bara inte, och om jag inte ens kan skriva till mig själv hur ska jag då kunna skriva dagboken till kuratorn. Jag förstår inte. Jag orkar inte. 
Vill ge upp, men det får jag inte. Jag vill dö, men det vill jag inte egentligen, vill bara inte leva. Jag vill vara smal och fin, men det är så himla långt bort. Jag vill ha bra betyg, men det är jag för dålig för (såg mina betyg idag, dom var dåliga, jag grät). Jag vill kunna orka saker, men det gör jag inte. Jag vill kunna ta tag i saker, men det kan jag inte. Jag vill också vara bra, men det är jag inte heller. 
Har mått så dåligt dom senaste dagarna att jag snart ger upp. Vill inte vill inte vill inte. Jag orkar inte. Vet inte hur jag ska göra med kuratorn heller, jag vet ingenting känns det som. 
Får jag försvinna? Tack. 

Och så bra gick det med allt jag skulle göra idag. Vaknade med huvudvärk, åt frukost och var vaken ett tag innan jag somnade om igen och sov på tok för länge. Vaknade till liv igen när mamma frågade om jag ville snabbfixa mig och följa med till storheden medans lillasyster var på kalas, och det är precis vad jag gjorde.
När vi vandrat runt i lite affärer och handlat mat så hämtade vi upp lillasyster och åkte hem igen. Då satte jag mig och försökte börja med någon uppgift, gick inte. Och så har det väll sett ut sedan vi åt middag, försöker och försöker men kan inte fokusera alls, det går inte, inte så att jag gör något annat istället heller, gör bara ingenting.

Lyckades även komma in på enbart ätstörningsbloggar under tiden, vilket ledde till att jag föll och bara ville lägga mig och gråta för att jag är så tjock.
Känner mig fortfarande tjock, känner mitt fett kring magen och benen och ryggen och armarna och hakan utan att jag rör vid det, men det är inte lika panikartat som tidigare.
Men på något sätt så känner jag mig inte tjock, fast jag känner mig ändå tjock och det går inte ihop och jag vet inte.

Och nu är klockan mycket och jag är stressad för jag har tre uppgifter jag borde göra, men tror att det bara är två som jag kommer att göra. Men då får jag F på den ena och då kommer jag må dåligt över det. Men jag klarar verkligen inte av allt det här (och det är inte ens mycket men allt ska vara klart imorgon).
Plus att jag imorgon har en muntlig "redovisning" och det klarar jag inte heller av.

GnällGnällGnäll. Godnatt (finns ju trots allt folk som inte har miljoner saker att göra) ~