Mina dagar flyter förbi nästan obemärkt, helt plötsligt har ännu en vecka passerat och jag minns knappt hur den började. Spenderar tid på lektioner utan att få någonting gjort och stressen får mig att gå sönder, men jag kan inte göra något, är nästintill handlingsförlamad. Andas in, andas ut.
Lyssnar på prat om försvarmekanismer under en lektion med psykologi, frön planteras och växer till stora träd. Är jag verkligen sådär? Andas in, andas ut. 
Undviker lektioner och ljuger för att komma undan ångesten, prestationsångesten och stressen. Vad gör jag? Varför kan jag inte bara ta tag i saker istället för att fly? Andas in, andas ut.
Får inte tillräckligt med luft och det blir tungt, jag kan inte andas och vet inte hur länge jag orkar hålla ut men jag vet att jag måste andas in och andas ut för annars rasar allt.

Andas in och andas ut, orkar jag så orkar du.